Freddstock

Var väl sådär får jag väl lov att säga.
Det hade sina stunder när det var kul, men jag kände mig mest utanför och ivägen.
Jag har en förmåga att alltid bli lämnad.
Sätter vi oss på ett ställe så slutar det alltid med att folket flyttar en bit, så jag sitter kvar själv, även om jag sitter kvar på samma ställe hela tiden.
Så jag måste ju alltid ge med mig och flytta efter jag också, när folket lika gärna bara kan hålla sig där jag sitter, för det var jag som satt först.
Och när jag väl flyttar efter så hamnar jag alltid bakom...
Ska jag behöva be folk vända lite på sig så jag inte känner mig så utanför?
Borde de inte fatta själva att de ska vrida lite på sig så jag inte sitter helt bakom?
Iallafall så sa jag inget, så jag satt bakom...
Men det kom en jävligt trevlig tjej som hette Annika. Hon märkte nog att jag kände mig lite ensam, för hon pratade med mig hela tiden :)
Hade hon inte bjudit på chips så hade jag nog avlidit, för allt jag hade med mig var en 50 cl Coca Cola.
Var där från 15-02 ungefär. D.v.s 11 timmar på lite Coca Cola och chips.

Musiken då? Helt klart välmixat.
En del var helt okej, en del var jättebra, och en del vet jag inte vad de ens gjorde där.

Vissa hade iallafall roligt hela tiden verkade det som.

.


Kommentarer
Postat av: mattias

Händer mig med, all the time. På senare tid har jag helt enkelt börja skita i det och intallat mig att det är alla andra det är fel på o inte mig. Funkar rätt bra. Testa

2011-01-15 @ 14:24:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback